Anna och Nina

Jag och min mamma kom till Sverige 1998 strax efter försvinnandet av min styvfar. Min mor och jag utsattes för psykiskt och fysiskt våld av vitryska myndigheter. 1998 beslagtog KGB våra pass och vi tvingades att skriva under på att vi inte skulle lämna landet utan tillstånd. Därför var vi tvungna att lämna landet illegalt. I desperation och rädsla för våra liv och framtiden lämnade vi Vitryssland.

Minsk

Illustration: Anna Birgitta Fredriksson

Det var inte planerat att komma till Sverige. Vi hade bara 30 min att förbereda oss för att fly från Vitryssland. Vi tänkte åka till Tyskland eller till ett annat europeiskt land men för människosmugglarna gick något snett så vi lämnades med 200 kr i hand några kilometer från Malmö. Då började vår nya, helt andra liv i Sverige som fortsätter än idag.

Min mamma jobbade på ett fängelse i Minsk (Sizo-1-Volodarka) där hon blev vittne till tortyr, dödsstraff och andra omänskliga saker som provades på både politiska fångar och vanliga fångar. Hon blev arresterad 1997. Hon hade bevis på det som ägde rum i fängelset men min styvpappa åkte till Moskva i Ryssland med alla bevisen för att lämna dom på USA:s Ambassad och försvann på väg dit. Sen kom säkerhetspolisen (KGB) till mammas hem och arresterade henne och körde till KGB: s hus där de förhörde och misshandlade henne. De ville veta var hon gömmer sin man. KGB visste allt om honom eftersom de är ansvariga för hans försvinnande. Efter misshandeln hamnade min mamma på sjukhus och låg i koma i två veckor. Efter det kunde hon inte skaffa sig intyg från sjukhuset i Vitryssland därför att KGB tog bort allt från hennes sjukjournal om misshandeln. Det fanns bevis på kroppen och hon ville att läkarna i Sverige skulle undersöka tortyrskador men det gjordes inte och nu tror inte Migrationsverket på att hon var misshandlad.

Under en demonstration i Minsk den 14 februari 1998 blev jag också arresterad. Jag var inlåst i tre dagar. Under tre dagar misshandlade polisen mig. Jag blev slagen med gummibatong. Jag blev slagen så hårt att jag ramlade på golvet. Med en pistol riktad mot mitt huvud krävde en polisman att jag skulle klä av mig och sa att de kommer att våldta mig.

Vi har varit en lång tid i Sverige (tar man bort de två åren i Holland blir det 12 år) men inte tillräckligt för att få stanna. Vi har sökt och fått avslag på våra asylansökningar, vi har överklagat och lämnat Sverige och återvänt för att söka skydd på nytt.

I december 2012 beslöt Migrationsdomstol att inte kalla oss till muntlig förhandling och advokaten skickade ett brev till oss där hon skrev att Migrationsdomstolen kommer att fatta beslut efter 21 december 2012. Men i april 2013 fick vi brev från Migrationsdomstolen om att vi är kallade till muntlig förhandling. Det var en konstig, oförklarlig, händelse efter deras beslut i december 2012. I juni 2013 kom avslag från Migrationsdomstolen. Skälen var samma som i Migrationsverkets beslut. Angående mammas sjukdomar visades intyg från läkarna att Ishemisk hjärtsjukdom och Hypertoni inte är livshotande.

Vi överklagade till Migrationsöverdomstolen. I juli 2013 kom beslutet att vi inte fick prövningstillstånd. Innan vi skickade överklagan till Migrationsöverdomstolen kallades bara min mor till samtal hos en handläggare på Migrationsverket. Hon spelade in hela samtalet med handläggaren. Jag lyssnade inspelningen och upptäckte att handläggare säger något men tolken översätter med något annat. Till exempel säger handläggaren till min mor att hon har möjligheter att förklara sig om hon är nöjd med beslutet. Tolken översätter att Nina MÅSTE skriva under detta beslut och att hon är nöjd. Efter den tolkningen säger min mor att hon inte kommer skriva under. Handläggaren säger att hon inte behöver skriva under.

Handläggaren sa också att min mor måste förbereda sig på att återvända till Vitryssland och att hon själv måste söka och ta kontakt med frivilligorganisationer i Vitryssland som kan orda boende och arbete. Men det gör mig mest förbannat att tolken tolkar helt annat. Tolkningen var att min mor måste söka efter franska organisationer som ska ordna allt i Vitryssland. Efter sådan lång tid i Sverige upptäckte vi att en sådan okunnig tolkning kan förstöra asylsökandes ärenden och liv. Sedan går det inte att bevisa något och vi har inte rätt att anmäla tolken. I till exempel Nederländerna har asylsökande och flyktingar rätt att anmäla tolken för dålig tolkning och för en feltolkning riskerar tolken två års fängelse.

Livet påverkades helt. Det känns som att man är dömd för samma brott för tredje gången om fast man har avtjänat sitt straff. Man slutar drömma, hoppas och planera för framtiden därför att man inte vet vad som händer imorgon. Imorgon kan man hamna i en kall fängelsecell för dit direkt från flygplatsen i Vitryssland. Men ändå, ändå försöker vi leva och gå vidare. Sådant är livet, en kamp för att inte bryta ihop och för att kunna gå vidare och förbli människa.

Inför varje publicering av en berättelse brottas vi på flyktingarna.se med de svårigheter detta innebär. Att berätta om sina asylskäl och sin asylprocess kan innebära risker. Detta informerar vi om. Vi använder ibland alias och tar bort uppgifter som kan medföra fara för någon som vi inte haft kontakt med. I övrigt är det upp till den som berättar att avgöra vad den vill berätta eller inte. Anna och Nina har valt att berätta under sina riktiga namn.

Kommentar av Flyktingarna.se

Denna vecka får vi anledning att återkomma till ett ämne vi redan kommenterat, nämligen bristfällig tolkning. Trots att det är så viktigt för asylprocessen garanteras inte rättssäker tolkning i samtliga ärenden. Det är mycket allvarligt när vi talar om prövningar som kan handla om liv eller död. UNHCR fann brister i en rapport 2011 och kommenterade saken utifrån asylprocedurdirektivet:

”UNHCR anser att direktivets krav på att tolkningen skall göras på ett språk som den sökande rimligen kan kommunicera på inte är ett tillräckligt krav för en rättssäker asylprövning. Enligt UNHCR är bevis som samlas under en muntlig utredning där den sökande endast ‘rimligen kan förväntas förstå’ språket inte pålitligt. Det är en stor skillnad mellan att ha grundläggande kunskaper i ett språk och att ha en språk-kännedom som kan uttrycka komplicerade och smärtsamma upplevelser. UNHCR menar att en rättssäker asylprocess förutsätter att utredningen görs på ett språk som den sökande faktiskt talar och förstår.”
http://www.unhcr.se/…/QI-rapport-110909.pdf

Vad säger politikerna?

”Regeringen förbereder för närvarande ett uppdrag till Migrationsverket när det gäller denna fråga. Jag kommer alltså även i fortsättning att följa ärendet.”
-Barbro Holmberg, S, i ett svar om tolkning och rättssäkerhet i asylprocessen, 14 januari 2004,

”Några av utredningsförslagen anser vi att man bör gå vidare med för att snabbt komma till rätta med de största problemen. Vi föreslår att utbildningen av tolkar bör öka, ett centralt register över tolkar inrättas, kompetens att tolka för barn bör beaktas, registrering och tillsyn över tolkförmedlingar införas.”
-Kristdemokraterna angående sin migrationspolitik inför valet 2010,

”Kvalificerade tolkar måste finnas i rätt utsträckning för att systemet ska kunna fungera, fortsatt kvalitetsarbete samtidigt som man arbetar för att hålla handläggningstiderna korta – utan att det riskerar kvaliteten på utredningen samt att säkerställa att var och en förstår sina möjligheter i det nya systemet med möjlighet till muntlig hearing med mera är frågor som behöver ses över.”
-Centerpartiet i en kommentar angående asylprocessen, 2013

Mer läsning

 

Trackbacks

  1. […] vecka nya texter av och om personer med erfarenhet av att leva som flykting eller papperslös. Där berättade Anna och Nina, mor och dotter, om våldet som de utsattes för av polisen i sitt hemland och Migrationsverkets […]

  2. […] nya texter av och om personer med erfarenhet av att leva som flykting eller papperslös. Här berättade Anna och Nina, mor och dotter, om våldet som de utsattes för av polisen i sitt hemland och Migrationsverkets […]