En man står i lågor

En man står i lågor
inne på migrationsverket
men bara för att hans hjärta
redan brunnit alldeles för länge
hans bröstkorg är ett likbål
för brustna drömmar

svarta lågor slickar och äter 
honom inifrån
samtidigt som ni släcker 
honom med pulversläckare 
på utsidan

om ni inte först hade 
släckt allt hans hopp
så hade ni nog aldrig behövt

släcka elden på
en brinnande darrande kropp


Fler dikter av Therese Leonore Johansson