Hamid

Mitt namn är Hamid, jag har en fru och ett ofött barn. De bor i Sverige under skyddad identitet. Hon är sjuk, det började innan jag fick veta att jag skulle bli utvisad, men när polisen hämtade mig blev hon sjukare. Hon vill inte prata med någon annan än mig, hon har psykiska problem.

Hamid

llustration: Anna Birgitta Fredriksson.

Jag äter bara för att överleva, jag kan inte sova. Det enda jag kan göra är att tänka på min fru och mitt barn. Men vad kan jag göra åt saken? Ingenting. Jag sitter här, inlåst, som en kriminell, även fast jag inte gjort något fel. Hade jag varit kriminell, om jag faktiskt hade gjort något brottsligt, då hade jag kunnat fly när polisen kom hem till oss för att hämta mig. Men jag stannade, jag stannade för att min fru behöver mig och jag trodde att polisen skulle kunna hjälpa oss. Jag försökte förklara min situation för dem, men de sa att beslutet om utvisning hade kommit, min tredje ansökan var nekad så jag var nu helt enkelt tvungen att följa med dem.

När jag kom till Sverige för två och ett halvt år sedan så bodde jag i en lägenhet med sex stycken andra flyktingar. Vi väntade alla på svar från migrationsverket. Efter ett år träffade jag min fru, som nu är gravid i femte månaden. Det här handlar inte bara om mig, hon behöver mig också. Hon mår dåligt och behöver mitt stöd. En vecka har jag suttit inspärrad här på förvarsenheten, jag får inte gå ut. Mitt hjärta gör ont och jag tänker att de lika gärna kan döda mig nu, för jag är snart död på insidan ändå. Jag vill bara vara med min fru, jag vill vara med mitt barn. Jag måste vara med dem, det finns ingenting annat.

Jag är från Afghanistan. Där hände saker som jag inte riktigt vet hur jag ska berätta om. Jag har en mamma, en syster och en bror, men jag vet faktiskt inte om de fortfarande lever. Innan jag flydde från Afghanistan så blev jag kidnappad. Det var män i polisuniformer som hade maskerat sina ansikten med sjalar, bara ögonen syntes. De tillfångatog mig och krävde pengar från min mamma, om hon inte betalade så skulle de döda mig. Två veckor var jag tillfångatagen, de slog mig, de hotade mig. Jag har bara sagt det här till min mamma, det är svårt för mig, jag skäms, men de våldtog mig flera gånger också. De sa åt min mor att inte kontakta polisen, för då skulle de döda mig. Hon gjorde det ändå, men hon bytte kläder, och tog på sig en burka så att ingen skulle känna igen henne innan hon gick dit. Hon gjorde anmälan, men så fort hon gick ut från polisstationen så ringde de till henne och frågade varför hon hade anmält?

Dom där människorna vet allt, dom har folk överallt. Det är därför jag inte kan åka tillbaks. De kommer att hitta mig. På migrationsverket här i Sverige säger man åt mig att flytta till en annan stad, om det är i min hemstad jag har haft problem. Men det kommer inte att fungera.

Kidnapparna fick pengar av min mor och efter två veckor släppte dom mig och sa att de aldrig ville se mig igen. Om jag inte försvann från landet så skulle de döda mig, det var då min mamma bestämde att jag skulle fly till Sverige. Det var hon som ordnade med allt. När jag kom hem gömde hon mig på vinden i vårt boende, jag var där i fyra dagar, mina två syskon visste inte att jag var hemma. Hon sa att de var bäst att de inget visste, kanske skulle de berätta för någon, och min flykt skulle bli förstörd.

De som kidnappade mig dödade min pappa förut och de har nyligen hotat min syster. När jag pratade med min mamma för ett halvår sedan så sa hon att de skulle fly landet. Till Iran eller Irak, dom var inte längre säkra i Afghanistan. Jag frågade om de hade några pengar. Hon sa att hon hade lite pengar och att hon skulle sälja sina guldsmycken. Hon sa åt mig att inte kontakta henne, hon skulle ringa mig.

Det har nu gått sex månader och jag vet fortfarande inte vart dom är, jag vet inte ens om dom lever. Jag har försökt ringa till numret hon ringde ifrån sist vi pratade, men numret är avstängt, inte längre i bruk. Jag har inget i Afghanistan, mitt liv finns här nu, min fru och barn, jag älskar dem.

Inför varje publicering av en berättelse brottas vi på flyktingarna.se med de svårigheter detta innebär. Att berätta om sina asylskäl och sin asylprocess kan innebära risker. Detta informerar vi om. Vi använder ibland alias och tar bort uppgifter som kan medföra fara för någon som vi inte haft kontakt med. I övrigt är det upp till den som berättar att avgöra vad den vill berätta eller inte. Hamid heter egentligen något annat.

Kommentar av Flyktingarna.se

Röda Korset har i en läsvärd rapport från 2012 granskat hur Migrationsverket tar asylsökande i förvar. Rapporten lyfter flera brister utifrån en proportionalitetsprincip, där olägenheten med en tvångsåtgärd måste stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med den. En av de allvarligaste bristerna som konstateras i rapporten är att uppsikt inte används i den utsträckning som lagstiftaren avsett. Förvarstagande används alldeles för lättvindigt och utan att den som tas i förvar fått tydlig information om vad vägran att lämna Sverige kan leda till. Röda Korset sammanfattar på följande sätt:

”Den alternativa metoden till förvar som den svenska lagstiftningen ger möjlighet till, uppsikt, används inte i den utsträckning som lagstiftaren avsett. Resultatet visar att det i den absoluta majoriteten av besluten inte görs någon individuell bedömning av om den, för den enskilde, lindrigaste åtgärden uppsikt kan användas i stället för förvar. I beslut och avgöranden från Migrationsverket och domstolarna förs sällan något resonemang om varför inte uppsikt kan anses tillräckligt. I beslut från Polisen refereras inte ens till lagstiftningen om uppsikt. Utan uttryckligt lagstöd om vilken åtgärd som ska övervägas initialt tycks det inte vara självklart för de tillämpande myndigheterna att först överväga om syftet med ett eventuellt förvarstagande kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt.”

Denna kommentar är en del av en längre text publicerad på Juridikbloggen


Vad säger politikerna?

 ”Människor på flykt undan krig och förtryck ska inte mötas av uttalanden om illegal migration och stängda gränser utan av ett värdigt mottagande och en rättssäker asylprocess. Här har vi mycket att göra. ”
– Fredrik Lundh Sammeli, S, i riksdagen 24 april 2012.

”Sverige kommer att erbjuda svensk välfärd till utlänningar som håller sig undan verkställande av avvisningsbeslut och som befinner sig illegalt inom Sveriges gränser. Detta blir verklighet i och med samarbetet som regeringen har med Miljöpartiet.”
– David Lång, SD, i riksdagen 24 april 2012.

”Det står alla partier fritt att tycka till, och det har vi gjort. I det här betänkandet ryms både SD:s förnekande av asylrätten och vår syn, vi som vill något annat. Det är demokrati. Det är dock inte vår skyldighet att hålla med. Vi har rätt att säga ifrån och säga emot. Men framför allt är det inte vår skyldighet att diskutera utifrån era förutsättningar, lika lite som vi kommer att diskutera utifrån gamla nazistiska perspektiv om judebolsjevismen, som Ali Esbati säger. Lika lite kommer jag att diskutera huruvida UFO:n har någon typ av inverkan på vår ekonomi. Det är min demokratiska rättighet.”
– Christina Höj Larsen, V, i riksdagen 24 april 2012.

”Vi är särskilt kritiska i de fall då det inte sker i samband med utvisning på grund av brottslig verksamhet. Förvarstagande innebär ett stort ingrepp i den personliga integriteten och i rörelsefriheten. Tiden för förvarstagande ska därför vara så kort som möjligt och användas med stor försiktighet.”
– Maria Ferm, Mp, i Inblick.

”Förvar är den mest kontroversiella delen av mottagandedirektivet. Parlamentet kämpade för att förvar ska vara så kort som möjligt och endast så länge det finns skäl. De asylsökande ska informeras skriftligen om anledningarna till att de sätts i förvar och hur de kan överklaga beslutet och de måste ha snabb tillgång till en prövning. Barn kan endast hållas i förvar som en sista utväg och ensamkommande flyktingbarn kan ej hållas i fängelseliknande förhållanden eller tillsammans med vuxna.”
– Cecilia Wikström, Fp, på ceciliawikstrom.eu.

”Fi ska verka för att stoppa frihetsberövandet av medborgare som fått avslag på sin asylansökan och stänga alla förvar.”
– Feministiskt initiativ om sin migrationspolitik, på feministisktinitiativ.se [pdf].


Mer läsning

Trackbacks

  1. […] förbättringar inom ramen för den överenskommelse som regeringen och Miljöpartiet har ingått. Hamids berättelse är en av flera som visar att det […]