S

Jag är en man i trettioårsåldern, som föddes i Iran. Jag flydde till Sverige och har levt här sedan 2005, och har alltså nu bott i Sverige i åtta och ett halvt år. Under dessa år har jag hunnit förälska mig i en kvinna, gifta mig, och tillsammans med min fru fått ett barn. I Iran var jag politiskt aktiv och arbetade mot regimen. Jag tillhör en minoritesgrupp i landet, och verkade i mitt politiska engagemang för denna minoritetsgrupps rättigheter. Detta var anledningen att jag tvingades fly Iran. Regimen eftersökte, förföljde och straffade de som aktivt engagerade sig politiskt.

Jag kom till Sverige 2005, och nekades asyl i sista instans 2008. Jag hade träffat min kärlek och vi hade börjat skapa ett gemensamt liv, och var snart sambos. Inom kort fick vi uppleva glädjen i att vänta vårt barn. Jag vägrade att återvända frivilligt till mitt hemland. Jag är rädd för vad som väntar mig där, både eftersom jag varit politiskt aktiv och eftersom jag tillhör en minoritetsgrupp.

När min sambo var höggravid, kontaktades vi av polisen. Polisen pratade både med mig och min sambo i telefon, och förklarade att man nu kallade mig till ett möte. Trots att vi var livrädda att jag nu skulle deporteras, gick jag och min sambo dit. På mötet informerades vi om en lista som polisen hade. En lista med ett antal namn. Dessa namn tillhörde personer som enligt lag skulle utvisas, men, som enligt polisens bedömning och beslut, inte kunde verkställas med anledning av det rådande läget i Iran, just då.

Från första stund har vi försökt att ansöka om så kallat verkställighetshinder för att få utvisningsbeslutet upphävt. Vi tänkte att det skulle ha betydelse att också polisen insåg faran i att utvisa mig till Iran, men det har inte Migrationsverket ansett skulle påverka eller förändra deras bedömning. Detta har gjort att jag och min familj har levt i en ständig väntan på ett ”kanske” under många år nu.

Vi har samlat in namn och vi har haft mejlkampanjer för vår familjs rättigheter. Vi har uppmärksammats lokalt i media men migrationsverket har inte ändrat sitt beslut. 2011 godkändes vår hindersprövning för äktenskap, och vi tilläts gifta oss.

När jag 2012 på nytt fick möjlighet att ansöka om asyl gjorde jag det och åberopade också anknytningen till min hustru och vårt gemensamma barn. Jag fick avslag på nytt. Migrationsverkets beslut har nu överklagats, och väntan på nästa svar är nu vår dag, sedan långa månader.●

Inför varje publicering av en berättelse brottas vi på flyktingarna.se med de svårigheter detta innebär. Att berätta om sina asylskäl och sin asylprocess kan innebära risker. Detta informerar vi om. Vi använder alias och tar bort uppgifter som kan medföra fara för någon som vi inte haft kontakt med. I övrigt är det upp till den som berättar att avgöra vad den vill berätta eller inte. 

Kommentar av Flyktingarna.se

Enligt utlänningslagen ska barnets bästa vägas mot intresset av reglerad invandring. Det förekommer dock fortfarande att föräldrar utvisas för att söka uppehållstillstånd från ett annat land.

Vad säger politikerna?

”Vi tror att man måste ha reglerad invandring där man framförallt har rätt till skydd för de som behöver asyl och att man har en reglerad anhöriginvandring.”
– Christina Höj Larsen, Vänsterpartiet, i Aftonbladet 16 mars 2012.

”Det är också viktigt att de flyktingar som kommer hit och får uppehållstillstånd tas emot på bästa möjliga sätt – att de snabbt lär sig språket och kommer ut på arbetsmarknaden.
Även människor som inte är flyktingar ska kunna komma till Sverige och Europa. Som liberaler tror vi på idén om ökad arbetskraftsinvandring.”
– Folkpartiet om sin invandringspolitik under rubriken Invandring.

Mer läsning