Samiel och Mihret

Kusinerna Samiel och Mihret kom till Sverige den 10 september 2013, då de var 13 och 8 år. De är eritreaner men växte upp hos sin farbror i Etiopien där deras föräldrar lämnade dem när Mihret var nyfödd. Som eritreaner var det svårt att växa upp i Etiopien, de var väldigt isolerade och fick inte leka med andra barn.

Samiel

Illustration: Anna Birgitta Fredriksson.

Barnens farbror tog dem till Sverige, en lång resa med både bil och båt. När de kom till Sverige tog farbrodern barnen till Migrationsverket i Norrköping, han sa att han skulle gå och köpa frukost, men kom aldrig tillbaka. Barnen blev då inskrivna som asylsökande hos Migrationsverket och hade sitt första mottagningssamtal. Socialtjänsten ringde till Jens och Madeleine Carlsson och frågade om de kunde vara jourhem till dem och de fick komma dit samma dag. Dagen efter åkte de tillbaka de 15 milen till Norrköping för att avsluta mottagningssamtalet med tolk per telefon. Barnen frågades om deras religion, om vad de brukar äta och om deras farbror. De visste inte vad de skulle svara på frågorna, de kände ingen och litade inte på någon. I oktober var de på utredningssamtal i Örebro och fick frågor om deras bakgrund och om resan till Sverige. Barnen kunde inte svara på många frågor då heller, de var fortfarande rädda och visste inte vad de skulle säga. Sen fick de åka till Norrköping för att prata med en advokat, då fick de ha en tolk med på plats. De berättade en del för advokaten, men det var svårt och de kunde mest ge korta svar på frågorna.

Den 22 oktober skulle barnen på asylutredningssamtal. En tid innan det skickade Migrationsverket ett brev till socialtjänsten där de begärde att Samiels ålder skulle utredas, trots att alla på Migrationsverket hittills ansett att det troligt att han var tretton. På asylutredningen var både en advokat och en god man med. Mihrets samtal gick dåligt, hon visste inte vad hon skulle säga och kunde inte svara på någon av frågorna. Hon sa att Samiel kunde ge bättre svar på frågorna. Hon har fortfarande inte kunnat börja berätta för någon om vad som hänt barnen. När det var Samiels tur att berätta började de med att fråga när han är född, i vilken månad och så vidare. Sen visar utredaren en karta över Etiopien och ber honom att peka ut saker som sjukhus och skola, men Samiel visste inte var de låg. När de pratat i knappt 40 minuter så säger utredaren till Samiel att ”Du gör det inte sannolikt, din historia är inte sannolik, så jag skriver upp din ålder till 14 år”. De som var med Samiel ifrågasatte då hur utredaren kunde bestämma det bara sådär. Då sa denna att ”Han har inte gjort det sannolikt att han är 13 år och jag tycker att det är mer sannolikt att han är 14-15”. Då sa advokaten att utredaren bara sa så för att de skulle få ta fingeravtryck på Samiel, det kunde de nämligen bara göra om han var över tretton. Utredaren svarade bara ”Sen gör du det inte heller sannolikt att du är eritrean så jag skriver in dig som etiopisk medborgare under utredning”. Advokaten fortsatte att ifrågasätta hur utredaren kunde bestämma detta bara sådär, men utredaren svarade bara att hennes chef skulle titta på ärendet. Sen var mötet slut. Senare ville de göra en språkanalys på Samiel och Mihret. Den visade att det var trovärdigt att de kom från den delen av Etiopien som de sagt. Egentligen har det inte spelat så stor roll för Samiels ärende att de skrev upp hans ålder till 14 år, han är ju fortfarande minderårig, men det har gjort det svårt för Samiel att försöka leva ett normalt liv i väntan på beslutet. Samiel brukade förut spela fotboll med andra trettonåringar men fick egentligen inte fortsatta efter att asylutredningen ändrat hans ålder, tillslut medgavs ett undantag. Samma sak hände i skolan. Samiel har bett Migrationsverket om att få göra en åldersutredning, men de vägrar.

I april i år fick barnen det första beslutet från Migrationsverket – ett avslag och ett beslut om utvisning. Det stod att anledningen till avslaget var att barnen inte var trovärdiga. Jens Carlsson tror att det beror på att barnen inte har kunnat berätta så mycket om hur det var i Etiopien och hur de kom hit. Barnen har berättat lite mer för advokaten sedan dess men allt de sagt har Migrationsverket vänt mot dem. På deras första samtal frågade de om hur deras farbror varit mot oss och då sa de att han var okej, att han gett dem mat. Nu när barnen bott här ett tag har de vågat berätta för Jens och Madeleine att han slog dem. Han slog dem när de frågade om sina föräldrar och när han tyckte de gjort något fel. När advokaten skickade in det barnen berättat till Migrationsverket svarade de att eftersom att de inte berättat allt om hur deras farbror var på första mötet så bevisade det bara att barnen inte var trovärdiga.

En överklagan skickade in och i måndags kom beslutet att Migrationsöverdomstolen avslår deras ansökan och att det första beslutet kvarstår. Barnen ska utvisas. På Mihets avslag står det att hon ska utvisas till Etiopien om hon inte kan påvisa att det är något annat land hon ska till och att hon har fem månader på sig att resa hem. Inte hur eller till vem, det ska barnen lösa själva. På Samiels avslag står det samma sak, de har öppnat sekretessen mellan barnens ärenden så att det står nästan exakt samma sak i båda – trots att det är två skilda fall.

När Jens ringde till Migrationsverket för att fråga var barnen ska ta vägen om de utvisas till Etiopien, barnen har ju ingen släkt där, så svarade de bara att de kanske hamnar på barnhem. Han pratade också med presschefen på Migrationsverket, Fredrik Bengtsson, som säger att han tycker att Jens och Madeleine gett en ensidig och felaktig bild av hur barnens fall har hanterats. Han säger att det visst skett en åldersutredning och när Jens frågade vad som ska hända med barnen i Etiopien förklarade han att Migrationsverket inte skickar barn till dåliga barnhem, utan att de gör noggranna utredningar av eventuella mottagare.

Vi kommenterar normalt sett inte de Vittnesmål vi publicerar på samma sätt som Berättelserna men har denna gång gjort ett undantag.

Kommentar av Flyktingarna.se

Låt oss uttrycka det kort och koncist. Migrationsverkets åldersbedömningar är skit. Migrationsverkets trovärdighetsbedömningar är skit. Det finns inte en jurist eller läkare värd namnet som tycker att de håller måttet, vilket ni kan se via länkarna nedan. Ändå tycker våra politiker att vi har en rättssäker asylprövning i Sverige. Det har vi inte och det drabbar barn som söker skydd från vidriga förhållanden. Åldersbedömningarna och trovärdighetsbedömningarna måste granskas och utvärderas i detalj. För barnens bästa och för att kunna tala om rättssäkerhet kräver vi en oberoende utredning av asylsystemet efter valet.


Vad säger politikerna?

”Vi stärker nu rättssäkerheten i asylprocessen i Sverige. Alla asylsökande ska känna sig säkra på att de behandlas likvärdigt.”
– Maria Ferm, MP, på sin blogg.


”Det är inte alltid lagstiftningen räcker för att säkerställa en rättssäker hantering av asylärenden. Därför föreslår jag ett inrättande av en ny inspektion för migrationsfrågor. Målet är att upptäcka systembrister och därigenom höja rättssäkerheten för den enskilde.”
– Emma Henriksson, KD, på kristdemokraterna.se.


”I jämförelse med hur det fungerade under den förra instans- och processordningen fungerar det i dag mycket bra. Det betyder dock inte att systemet är utan förbättringspotential.
– Centerpartiet till Advokaten.


Mer läsning