Wesam

Mitt namn är Wesam. Jag är 39 år och är en statslös palestinier från Gaza. Jag har fått avslag på min asylansökan i Sverige och beslut om avvisning, men det finns inget land som tar emot mig. Jag bor på en av migrationsverkets förläggningar, får 25 kronor per dag att leva på, och får inte arbeta eller studera. Jag får inte göra något alls. Jag vill leva mitt liv men tiden går, åren tas ifrån mig. Jag har väntat i flera år och ingenting händer.

moment22

llustration: Anna Birgitta Fredriksson

Jag flydde från Gaza 2008 under det pågående Gazakriget som bröt ut efter en tids vapenvila mellan Hamas och den Israeliska ockupationsmakten. Israelisk militär flög över våra hem och släppte bomber. Vi hade ingen mat och vi var rädda. Jag ville inte lämna mitt hemland, men den enda utvägen jag såg var att fly. Jag tog mig ut genom den Egyptiska gränsen och lämnade kriget och ockupationen bakom mig. 

 Jag levde en tid i Förenade Arabemiraten och i Vitryssland, och kom till Sverige för fem år sedan. Jag sökte asyl, men fick avslag och skulle utvisas, till något av de länderna som jag bott i tidigare. Men de tar inte emot mig. Eftersom jag är statslös och inte har något palestinskt personnummer så nekar de mig inresetillstånd. Polisen gör inga försök att utvisa mig och den Palestinska ambassaden vägrar att ge mig ett nytt pass.

Jag har en dotter i Vitryssland som jag saknar varje dag. Hon skriver mejl där hon berättar om sitt liv. Jag önskar jag hade kunnat återförenas med henne men på grund av min situation kan jag inte åka till henne. Det gör ont och för varje dag som går känns allt mer hopplöst.

Jag har ingen här, och jag tillåts inte att göra något. Mitt liv står still och tiden bara försvinner. Jag letar hela tiden efter människor att prata med, men ingen vill lyssna, ingen vill prata och ingen vill hjälpa. Jag läser mycket om mänskliga rättigheter för att försöka förstå hur det kunnat bli så här. Jag vill veta vem som är ansvarig för att jag och andra flyktingar behandlas så här. Jag är en människa men Migrationsverket verkar ha glömt det.

Under en månads tid, mellan 15 juli och 15 augusti började jag hungerstrejka för att försöka få någon att lyssna och öppna ögonen för mitt fall, men också de andra statslösas situation. Det är fruktansvärt hur vi blir behandlade runt om i världen. Hungerstrejken förändrade inte min situation men många fick veta min historia igenom media. 

Jag har aldrig levt gömd och har aldrig försökt att fly ifrån mitt liv här, jag har alltid samarbetat med Migrationsverket. Ändå händer ingenting. Ibland känns det som att det är jag som jagar Migrationsverket och polisen istället för tvärt om, som det brukar. Jag får inte uppehållstillstånd, och jag blir inte utvisad. Jag får inte jobba, jag får inte studera. Jag är utbildad ingengör. Jag vill och kan arbeta, göra nytta. Tre år har gått och jag kan inte göra någonting för att få ett liv här. Det har lett till en stor depression. Jag skulle vilja jobba eller utbilda mig, göra någonting för att hjälpa Sverige. Men det kan jag inte. Jag får 25 kronor per dag att leva för, och lever med väskorna packade, hela tiden. Jag är beredd att utvisas var som helst eller på att stanna här i Sverige, men någonting måste hända nu. 

Vad som helst är bättre än att inte veta.

Inför varje publicering av en berättelse brottas vi på flyktingarna.se med de svårigheter detta innebär. Att berätta om sina asylskäl och sin asylprocess kan innebära risker. Detta informerar vi om. Vi använder ibland alias och tar bort uppgifter som kan medföra fara för någon som vi inte haft kontakt med. I övrigt är det upp till den som berättar att avgöra vad den vill berätta eller inte. Wesam har valt att berätta under sitt riktiga namn.

Vad säger politikerna?

”Inledningsvis vill jag understryka att jag är förhindrad att kommentera enskilda ärenden. Generellt gäller att Migrationsverket och migrationsdomstolarna gör en självständig prövning av varje enskilt ärende och i den prövningen även ska beakta eventuella hinder mot att verkställa beslut om avvisning eller utvisning. Enligt förarbetena till utlänningslagen bör ett beslut om avvisning eller utvisning inte meddelas om det inte kan verkställas.”
– Tobias Billström, Moderaterna, ”Svar på skriftlig fråga 2010/11:13 Statslösa palestinier”, Riksdagen.

Gästkommentar i samarbete med Flyktingbloggen

”Det är många statslösa palestinska flyktingar som den senaste tiden sökt asyl i Sverige. Palestinier som kommer från Syrien får numera permanent uppehållstillstånd och många får flyktingstatus i linje med en dom från EU-domstolen. Många andra palestinier utvisas till Irak, Kuwait, Gaza, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. Vi bedömer att de inte har fått en rättssäker bedömning av sina skyddsbehov och inte heller har Migrationsverket gjort en rimlig bedömning av möjligheterna att återvända till hemvistlandet.” 
Läs hela kommentaren på Flyktingbloggen.se

Birgitta Elfström och Arne Malmgren, humanjurister och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket

 

Mer läsning 

 

Trackbacks

  1. […] i skola och inköp i mataffären så glömmer vi bort Murad och hans höggravida fru. Om Wesam.  Och många andra skulle vi inte ens höra om om det inte vore för […]