De ekar mellan Sveriges väggar rösterna från en våldsam deportation: – Jag har hört mycket om mänskliga rättigheter, men jag vet inte, var är de nu? – Min fru har ingenting, kan ni snälla hjälpa min fru om de skickar mig tillbaka? – Varför behandlar de oss såhär, är vi inte människor, har vi dödat […]
Om Therese Leonore Johansson
När jag gick i grundskolan var geografi mitt sämsta ämne. Jag tyckte att kartländernas oregelbundna, kantiga former såg ut som misslyckade pannkakor och en gång satte jag ut Sverige fel på en blindkarta över norden. När vi frågade vår lärarinna om varför det var viktigt att veta var länderna låg och vilka färger det var på flaggorna så svarade hon att det kunde vara bra att veta om en till exempel skulle ut och resa. Jag brydde mig inte så mycket om att resa.
Jag vet inte hur gammal jag var när jag förstod att strecken på kartorna kunde döda, eller när jag lärde mig vad ordet Flykting betyder. Kanske vet jag det fortfarande inte, kanske kan bara de som tvingats fly och som vet ordet med kroppen verkligen veta. Min pappa flydde från Kurdistan i slutet på 80-talet. Fast på kartorna står det ”Irak”. När min mamma var liten kallade de henne för ”jävla grekunge”, fast hon var inte grek, min mormor växte upp i Nazityskland och morfar var svensk. Och förresten kunde min mamma inte förstå vad det skulle vara för fel på att vara grek. Mormors bästa kompis när hon var liten var judinna. Vi tror inte att hon och hennes familj lyckades fly.
Killen som jag gillar och som gillar mig är ensamkommande från Afghanistan och några av mina närmaste vänner är papperslösa. När jag skriver dikter och när jag skriker slagord så gör jag det för att jag inte står ut med hur vår kollektiva smärta river i oss. Den svenska och europeiska flyktingpolitiken, som tvingar människor att fortsätta vara på flykt eller leva i papperslöshet hela sina barndomar och ibland hela sina liv och som faktiskt dödar, är ett gemensamt sår som bara blöder och blöder.
Jag heter Therese, jag är snart 23 år och jag skriver dikter om flykt och om att inte få vara framme och hemma i Sverige.
Förvaret ligger utanför tiden
Förvaret ligger utanför tiden det äter tid Maskingatan 4 det är ett veck i rummet som slukar människor de sugs in där och sen när Sveriges svulstiga mage dallrar av skratt då förbyts vecket i en valk och människorna spottas ut igen slungas iväg ända till andra sidan jordklotet Sverige är en fet baby som […]
En man står i lågor
En man står i lågor inne på migrationsverket men bara för att hans hjärta redan brunnit alldeles för länge hans bröstkorg är ett likbål för brustna drömmar svarta lågor slickar och äter honom inifrån samtidigt som ni släcker honom med pulversläckare på utsidan om ni inte först hade släckt allt hans hopp så hade ni […]
Förvaren utlagda på entreprenad
Förvaren utlagda på entreprenad om det ska klirra i kassorna får man spara på allt fullbelagt en tom säng kostar men sjukvård kostar mer – please please I need to see doctor now en man med sina händer pressade mot tinningarna kastar sig ner mot golvet omfamnad av sin ensamhet kramad av migrän huggen i […]
Sertralin 1, 2, 3, 30
Sertralin 1, 2, 3, 30 kramper, kräkningar, ångest, smärta kanske stannar hans hjärta säger någon ambulansen får inte komma fram han är frisk nog att deporteras frisk nog att dö i ett annat land när han väl är framme är vårt ansvar slut Snälla snälla jag kan inte ni förstår inte talibanerna… snälla snälla nej […]
Det finns historier som sliter sönder
Det finns historier som sliter sönder både den som berättar och den som lyssnar det finns ärr breda som motorvägar på kroppar som aldrig vilar Det finns pojkar som vandrat så länge att de blivit gamla Det finns en mamma som burit sin trasiga pojke från Faryab till Kabul och från Kabul över gränsen till […]
Lagen är lagen
Lagen är lagensäger folk till mig ibland– ett avslag betyderatt du ska hem. Punktdet måste respekteraspunktäven om det inte skulle finnasnågot hem kvarPunkt Javisst, lagen är lagendet är ju klartmen lagen kan ha feldet har den haft förut Du måste vara mer förlåtandesäger de till mig ibland– Att göra politik är svårtsäger deoch pumpar in […]
En man flög upp till himlen
En man flög upp till himlen häromnatten han låste en extra dörr om sig inne på migrationsverkets låsta förvar lade en lina runt halsen och flög iväg – det är en etisk fråga sa verksamhetschefen – vi kan inte bestämma vem som vill leva och vem som vill dö sa verksamhetschefen Men vem kommer egentligen […]
