Jag heter Maria och kommer från Uganda. När jag var tonåring levde jag på en flickskola, och blev kär i en skolkamrat. Vi blev tillsammans. Jag var 16 när mina föräldrar kom på oss, och jag tvingades gifta mig med en man. Han var inte snäll mot mig, men jag hade inget val, jag hade ingenstans att ta vägen. Jag fick tre barn. Min flickvän flydde landet men kom tillbaka efter några år och hittade mig. Jag hade fortfarande känslor för henne och vi kysstes i soffan då min make kom hem tidigt. Han tog bilder på oss med sin mobilkamera och han visade det för alla – polisen, kyrkan, alla vi känner. Det gjorde att han fick skilja sig från mig och han lämnade mig ensam med våra barn och hans två barn från tidigare äktenskap.
Jag är barnmorska och jobbade på flera olika jobb för att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att försörja min familj. Jag började också hyra ut en del av vårat hus, till ett lesbiskt par. Det ledde till att mitt namn och min adress publicerades i en artikel om homo-propaganda, och en mobb kom till vårt hus och dödade en i det lesbiska paret och misshandlade den andra. Jag blev misshandlad och våldtagen inför ett av mina barn och lades in på sjukhus. Jag förstod att jag måste fly landet.
Jag lämnade mina barn hos min mamma och flydde med hjälp av människosmugglare till Sverige. Väl framme blev jag lämnad hos en man som låste in mig och våldtog mig i två veckor. Därefter körde han mig till migrationsverket och lämnade mig där.
Jag berättade allt för migrationsverket. De sa att jag måste ge dem ett exemplar av tidningen där mitt namn och adress var publicerad, och jag försökte få tag på den, men det gick inte. När jag flydde från mitt hemland tänkte jag inte på att jag skulle vara tvungen att bevisa att jag behövt fly i landet som jag kom till. Eftersom jag inte kunde ge dem tidningen så fick jag avslag på min asylansökan. Det kändes som att handläggaren letade efter någon ursäkt att avvisa mig, jag vet inte varför.
Under tiden jag sökt asyl så hade jag träffat en man. Han är snäll mot mig och vi älskar varandra. Vi har gift oss, och jag sökte uppehållstillstånd. Jag fick avslag för att jag inte har rätt sorts försäkring, men när vi försökte få rätt sorts försäkring så sa försäkringsbolagen att jag måste ha de fyra sista siffrorna i personnumret för det.
Jag mår väldigt dåligt. Jag saknar mina barn och är så orolig för dem. Jag älskar min man och vill inte lämna honom, och jag är rädd för att komma tillbaka till Uganda och få samma problem igen. Jag känner mig halv. Jag försökte få hjälp med min sorg och oro, men det enda jag fick var sömntabletter.
Jag vill dela min berättelse för att det kanske finns fler i samma situation. Kanske kan de känna sig tröstade av att läsa min historia. Kanske har de råd till mig.
Jag saknar mina barn.
Inför varje publicering av en berättelse brottas vi på flyktingarna.se med de svårigheter detta innebär. Att berätta om sina asylskäl och sin asylprocess kan innebära risker. Detta informerar vi om. Vi använder ibland alias och tar bort uppgifter som kan medföra fara för någon som vi inte haft kontakt med. I övrigt är det upp till den som berättar att avgöra vad den vill berätta eller inte. Maria heter egentligen något annat.
Kommentar av Flyktingarna.se
Uganda är ett av världens farligaste länder för homo- och bisexuella personer. Så farligt att Migrationsverket och Migrationsdomstolen tidigare i år nekade en HBTQ-aktivist från Uganda visering för att besöka Sverige. Är det troligt att du kommer att söka asyl under din vistelse beviljas nämligen ingen visering.
Migrationsverket har under lång tid kritiserats för handläggningen av asylansökningar från HBTQ-personer. Regeringen har krävt bättring. År 2013 anställde Migrationsverket därför experter som ska säkra hanteringen. Frågan är om det räcker.
Vad säger politikerna?
”Den nyligen avlämnade utredningen med en utvärdering av den nya instans- och processordningen i asylprocessen har inte särskilt behandlat frågan om hur hbt-flyktingars asyl har påverkats. Detta är en brist. En särskild utvärdering av denna fråga bör därför skyndsamt initieras av regeringen.”
– Börje Vestlund mfl, S, ”Motion 2013/14:Sf376 – Asylrätt för hbt-personer”.
”Det är ett viktigt och välkommet avgörande eftersom inte alla länder tolkar flyktingdefinitionen på ett sätt som inkluderar förföljelse av homosexuella, även om UNHCR:s handbok sedan länge föreslår en sådan tolkning. För länder som t.ex. Sverige och Belgien förändras inget, eftersom man redan beviljar skydd till förföljda homosexuella personer. Domstolens beslut blir vägledande för hela EU.”
– Cecilia Malmström, Fp, på sin blogg.
”Vi vill se ett migrationsverk vars uppgift inte längre är att bedöma vem som har rätten att leva i Sverige och vem som tvingas återvända till ett liv i förtryck och förföljelse, eller utstå en osäker och otrygg tillvaro som papperslös. Ett migrationsverk som har som huvuduppdrag att skydda och värna om allas rättigheter och möjligheter till delaktighet och inflytande i samhället. Vi vill även se att alla som arbetar med att möta flyktingar och nyanlända utbildas att motverka heteronormativitet, könsdiskriminering och rasism.”
– Malin Niklasson mfl, F!, i UNT.
Mer läsning
- ”Uganda”, RFSL.
- ”Ny homofobisk lag i Uganda”, Expo.
- ”HBT-personer flyr undan hot och våld i Uganda”, ETC.
- ”Homofobi i Uganda”, UR Världen.
- ”Rapporter om situationen för hbtq-personer i Uganda”, Lifos/Migrationsverket.
- ”Ugandisk hbtq-aktivist nekades visum till Sverige – för han har ingen fru”, Metro.
- ”Är svårt att bedöma hbt-flyktingars ärenden”, ETC.