Flyktingarna

Berättelser från en annan del av verkligheten

Tweets by @Flyktingarna
  • Berättelser
  • Vittnesmål
  • Pågående och aktuella fall
  • Dikt
  • Tidslinjer
  • REVA
  • Gränslöst EU
  • Flyktingarnas vänner
  • Om oss
  • Hem

Ali

1 december, 2013

Jag kom till Sverige den 21 maj 2012, då hade jag nyss fyllt 16 år. Om tre månader blir jag myndig och kommer då, med omedelbar verkan, skickas tillbaka till Kabul i Afghanistan.

ali

Illustration: Anna Birgitta Fredriksson.

Innan jag kom till Sverige hade jag spenderat ungefär tio månader i Grekland. Det var en väldigt speciell tid. Grekland är verkligen ett jättefint land, men på grund av de stora ekonomiska problemen växer de rasistiska krafterna sig allt starkare. Varje gång jag gick och handlade var jag rädd att någon skulle attackera mig. Det var förstås ganska tufft, men jag är glad för allt jag lärde mig.

Så småningom fick jag, genom människor jag lärde känna i Grekland, höra talas om att Sverige var ett väldigt bra land. Min familj, som befann sig i Iran, arrangerade därför min resa hit. Jag reste med en lastbil. Först på vägar genom Grekland, och sedan via båt – fortfarande inuti lastbilen. Resan tog fyra dagar och när vi kom fram till Sverige sov jag första natten hos en vän. Dagen efter gick jag till Migrationsverket och sökte asyl. De placerade mig på en flyktingförläggning i Farsta strand, där jag kom att bo under de kommande 6-7 månaderna. Det var på många sätt en ganska bra tid – vi fick så fin mat, jag hade inte sett något sådant i hela mitt liv, och det fanns många andra ungdomar där som också väntade på asylbesked.

Det var alltså delvis en ganska positiv upplevelse, men det var också otroligt jobbigt att gå och vänta på Migrationsverkets svar. Så småningom kom det – min asylansökan hade fått avslag. Enligt Migrationsverket är Kabul nämligen inte en farlig stad, de tycker att man klarar sig bra där. Men det är katastrof redan nu, och kommer bara bli värre när soldaterna skickas hem 2014. Vi, jag och min advokat, överklagade förstås beslutet, men jag fick ytterligare två avslag inom loppet av tre månader. Det innebär att jag kommer att skickas tillbaka till Kabul i februari när jag fyller 18 år. Vad som kommer hända mig där är ovisst – min familj befinner sig som sagt i Iran.

I dag bor jag i ett familjehem utanför Uppsala. Efter 6-7 månaders SFI-undervisning och 3 månaders språkintroduktion i Uppsala fick jag börja på ett yrkesprogram inom byggnation. Just nu gör jag praktik och håller på att ta körkort. Jag har redan fått två jobberbjudanden, ett som kranförare och ett som stenläggare. Eftersom jag verkligen vill jobba sökte jag arbetstillstånd, men på grund av att jag redan nekats asyl fick jag avslag också på det. För att kunna få arbetstillstånd måste jag tydligen söka det från Kabul, efter att jag har skickats tillbaka. Det känns så absurt – allt jag vill är ju att få stanna här och arbeta. Jag vet inte ens hur jag ska gå tillväga för att söka tillståndet från Afghanistan – eller om jag alls kommer kunna ta mig tillbaka hit.

På så vis har jag svårt att förstå den svenska migrationsprocessen. Jag har också svårt att förstå varför personalen på Migrationsverket ofta är så otrevlig, jämfört med annan myndighetspersonal. Kanske har det med deras arbetsförhållanden att göra? I allmänhet är ju folk annars så otroligt vänliga här i Sverige. Jag vet att det finns rasism på sina håll, men de flesta jag mött har bara velat hjälpa.

Sådan är alltså min historia. Jag vet inte vad som kommer hända nu. Jag har kämpat väldigt länge och provat många vägar. Som tur är finns det snälla människor som vill hjälpa mig och kanske löser det sig på något sätt. Det brukar jag i alla fall alltid säga – “det löser sig”.

Inför varje publicering av en berättelse brottas vi på flyktingarna.se med de svårigheter detta innebär. Att berätta om sina asylskäl och sin asylprocess kan innebära risker. Detta informerar vi om. Vi använder ibland alias och tar bort uppgifter som kan medföra fara för någon som vi inte haft kontakt med. I övrigt är det upp till den som berättar att avgöra vad den vill berätta eller inte. Ali heter egentligen något annat.

Kommentar av Flyktingarna.se

Migrationsverket tillämpar en praxis som innebär att barn från Afghanistan först får vänta på beslut i sitt ärende och sedan invänta sin 18-årsdag för att utvisas. Vi menar att det är en omänsklig behandling som inte kan anses vara förenlig med barns bästa.

Vad säger politiker och myndigheter?

”Om enda grunden för att ett barn skulle få stanna i Sverige är ett det är ensamt, då är det bättre de bor i hemlandet medan man letar efter deras föräldrar”
-Tobias Billström, M, i Sydsvenskan.

”Vi är jätteglada över att vi kommit överens, för det kommer att innebära en riktig förändring för de utsatta barn som riskerar att utvisas”
-Maria Ferm, MP, i Aftonbladet.

”Vi är inte bundna att följa UNHCR:s riktlinjer. Det är helt upp till de enskilda handläggarna att bedöma om de tycker att intern flykt är ett rimligt alternativ”
-Fredrik Beijer, Migrationsverket, i Arbetaren.

”Vi kräver amnesti för alla under arton år! Vi kräver att utvisningarna till Afghanistan stoppas! Ge afghanerna skydd i Sverige!”
-Gemensamt utspel från organisationer och ett antal politiker, i Arbetarbladet.

Mer läsning

  • ”Allmän landinformation” (Afghanistan), Flyktinggruppernas Riksråd, (FARR).
  • ”Varför söker afghaner skydd i Sverige?”, Migrationsverket.
  • ”Exempelbeslut Asylprövning gällande ensamkommande barn och barnkonsekvensanalys”, Migrationsverket.
  • ”Unga asylsökande utvisas ensamma till Afghanistan”, Landets Fria.
  • ”Rädda barnen: Skicka inte barn till Afghanistan”, Fria Tidningen.

Email, RSS Follow

Arkiverad under: Berättelser Taggad som: Afghanistan, Asylprövning, Barn, EU, Gränser, Internflykt, Verkställighet

Genom att tala om, och beskriva konsekvenserna av, den svenska asyl och flyktingpolitiken som ”enskilda ärenden” tecknar ansvariga politiker och företrädare för verkställande myndigheter bilden av att de få erfarenheter som vi faktiskt får ta del av utgör undantag. Men undantaget har blivit regel. På flyktingarna.se presenterar vi berättelser från en annan del av verkligheten. De ”enskilda ärendenas” berättelser. Berättelser som är ett resultat av den svenska flykting- och migrationspolitiken. Berättelser som idag är regel – inte undantag.

Följ @flyktingarna
Berättelserna på flyktingarna.se är givna till oss i förtroende och vi måste därför alltid tillfrågas för att kunna kontakta berättarna innan de återpubliceras eller används på annat sätt. Vi förmedlar inte heller kontakt till de som berättar.

Vittnesmål

Hjälp mig att stoppa utvisningen av min vän Aryan
Hjälp mig att stoppa utvisningen av min vän Aryan
Samiel och Mihret
Samiel och Mihret
Nästa instans får bli Europadomstolen
Nästa instans får bli Europadomstolen
Världens längsta militära mur
Världens längsta militära mur
Kvinnornas arbete i flyktinglägren
Kvinnornas arbete i flyktinglägren
Vittnesmål från Västsahara
Vittnesmål från Västsahara
Flyktingpolitiska perspektiv
Flyktingpolitiska perspektiv
Aldrig bli härdad
Aldrig bli härdad
Kvinnors asylskäl är ingen bisak
Kvinnors asylskäl är ingen bisak

Ta hem Mehr Sahakyan!

Vi kräver att Mehr Sahakyan skall tas hem. Läs vår debattartikel i Feminsistisk Perspektiv. Det är ett brott mot FN:s konvention "mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning” att utvisa någon som riskerar tortyr i mottagande land. Något Sverige har gjort 20 gånger tidigare:
Sverige och FN:s kommitté mot tortyr
Sverige och FN:s kommitté mot tortyr

Debattartiklar

  • "Att vara för en human flyktingpolitik är en självmotsägelse" [Nyheter 24]
  • "Ta hem Mehr Sahakyam!" [Feministiskt Perspektiv.]
  • "Brist på politiska svar mot inhuman flyktingpolitik" [Dagens Arena]
  • "Låt dem inte luras om Reva" [ETC Stockholm]
  • "Vi har tröttnat på den svenska migrationspolitiken" [SVT Debatt]

Taggar

Afghanistan, albanien, Anknytning, Asylprövning, Bangladesh, Barn, Burundi, Deportation, Dublinförordningen, Egypten, EU, Flykt, Förvar, Gaza, Ghana, Gränser, Gömda, HBTQ, Internflykt, Irak, Iran, Jordanien, Kazakstan, Kenya, Kongo, Kvinnor, Libanon, Offentliga biträden, Palestina, REVA, Somalia, Statslös, Sudan, Syrien, Tolkning/översättning, Tortyr, Uganda, Utlänningskontrol, Verkställighet, Visering, Vitryssland, vägar till europa, Ömmande omständigheter
  • Berättelser
  • Vittnesmål
  • Pågående och aktuella fall
  • REVA
  • Tidslinjer
  • Flyktingarnas vänner
  • Om oss
  • Kontakt
  • Hem
Flyktingarna.se är partipolitiskt, organisatoriskt och religiöst obunden och vill vara ett komplement till det starka engagemang som redan finns och som du bland annat kan ta del av under rubriken ”Flyktingarnas vänner”.

Copyright © 2023 · Logga in