Mitt namn är Ismael. Eller, det är inte ens mitt riktiga namn, till och med det är jag för rädd för att ha kvar offentligt. Och jag finns, även om jag inte får finnas. På riktigt. Här och nu. Mitt bultande, sjuka hjärta, det är på riktigt. Min krokiga vänsterhand som blev bruten och lämnades […]
Nour
23 mars, 2014
Det finns alla möjliga levnadsförhållanden, enkla som svåra. Jag vill berätta om mina erfarenheter, så att ni själva kan bedöma om det är och har varit enkelt eller svårt för mig att leva i den här världen. Jag föddes in i en starkt troende släkt och familj, med stränga traditioner och under svåra förhållanden. Vi […]
Arif Hossain
9 mars, 2014
Mitt namn är Arif Hossain och jag kommer från Bangladesh, 2011 kom jag till Sverige och sökte asyl. Två år senare under 2013 fick jag mitt sista avslag och jag lever nu som gömd. I Bangladesh växte jag upp med en pappa som ekonomiskt stöttade en religiös fundamentalistisk grupp som blivit förbjuden av staten och […]
Anna och Nina
3 november, 2013
Jag och min mamma kom till Sverige 1998 strax efter försvinnandet av min styvfar. Min mor och jag utsattes för psykiskt och fysiskt våld av vitryska myndigheter. 1998 beslagtog KGB våra pass och vi tvingades att skriva under på att vi inte skulle lämna landet utan tillstånd. Därför var vi tvungna att lämna landet illegalt. […]
John Kabuidibuidi
5 oktober, 2013
Mitt namn är John Kabuidibuidi. Jag är pastor. Jag föddes i Kongo Kinshasa, ett land där pastorer har mycket makt och inflytande. Kongo är ett land med många politiska problem – 2001 mördades presidenten, och det var stora konflikter och mycket misstänksamhet. Jag hade precis flyttat till ett nytt område i Kongo, och greps av militär för att de trodde att jag var spion. Katolska kyrkan hjälpte mig att komma fri, och att fly ur landet. Jag kom till Sverige 2003, och sökte asyl. Efter många månaders väntan fick jag avslag. Jag överklagade och fick avslag igen.
Ntamahungiro
21 september, 2013
Jag heter Ntamahungiro. Jag är 30 år gammal och föddes i Burundi. Burundi är i krig sedan 13 år tillbaka, och jag flydde efter att ha sett mina föräldrar och syskon bli mördade framför mina ögon. I Burundi lämnade jag min fru och vårat barn. Jag kom till Sverige 2006 och nekades asyl. Jag fick ingen tolk som talade kirundi, mitt modersmål, utan jag fick prata franska. Jag tror att jag inte fick asyl på grund av att vi inte förstod varandra.
Genom att tala om, och beskriva konsekvenserna av, den svenska asyl och flyktingpolitiken som ”enskilda ärenden” tecknar ansvariga politiker och företrädare för verkställande myndigheter bilden av att de få erfarenheter som vi faktiskt får ta del av utgör undantag. Men undantaget har blivit regel. På flyktingarna.se presenterar vi berättelser från en annan del av verkligheten. De ”enskilda ärendenas” berättelser. Berättelser som är ett resultat av den svenska flykting- och migrationspolitiken. Berättelser som idag är regel – inte undantag.
