Jag heter Ntamahungiro. Jag är 30 år gammal och föddes i Burundi. Burundi är i krig sedan 13 år tillbaka, och jag flydde efter att ha sett mina föräldrar och syskon bli mördade framför mina ögon. I Burundi lämnade jag min fru och vårat barn. Jag kom till Sverige 2006 och nekades asyl. Jag fick ingen tolk som talade kirundi, mitt modersmål, utan jag fick prata franska. Jag tror att jag inte fick asyl på grund av att vi inte förstod varandra.