Att leva utan att få leva… Det har jag gjort i ett helt år. Vet inte riktigt om jag ska vara glad eller ledsen över detta. Så mycket har hänt och ändå har väldigt lite förändrats…
llustration: Anna Birgitta Fredriksson.
Så mycket att ibland tror jag att jag inte orkar nå mer. Jag hamnade i en kamp för löjliga skäl, saker som inte är vettigt. Allt det här kunde lika gärna inte hända mig i livet…
Jag har kanske lärt mig en hel del och överlevt i detta år, men fick bära på sår och känna på tryck värje dag. De kanske är värt nånting nångång men jag vet inte om de läker med tiden… Just nu känner jag mig bedövad. Ser på hur allt kan gå åt tok och hur maktlös jag kan bli.
Jag gav inte upp, jag har inte accepterat att jag inte kan; men jag kan inte göra allt heller. Jag är så jädra trött på allt bara…
Kanske har jag överlevt detta år helt ensam, men jag har alltid haft olika grupper kring mig;
Dom som hjälpte & stöttade mig, dom som ville hjälpa men inte kunde göra nåt, dom som kunde hjälpa men inte gjorde nåt och dom som varken kunde eller visste nånting om mig alls… Och jag tackar alla, för vad jag fick känna utav dom, oavsett vad.
Ännu påminner jag mig själv att “allt kunde bli ännu värre”, varje gång jag blir frustrerad…
Hoppas bara att denna mardröm går över snart…
Inför varje publicering av en berättelse brottas vi på flyktingarna.se med de svårigheter detta innebär. Att berätta om sina asylskäl och sin asylprocess kan innebära risker. Detta informerar vi om. Vi använder ibland alias och tar bort uppgifter som kan medföra fara för någon som vi inte haft kontakt med. I övrigt är det upp till den som berättar att avgöra vad den vill berätta eller inte. Armin har valt att berätta under sitt riktiga namn.
Kommentar av Flyktingarna.se
Det finns inga exakta siffror på hur många papperslösa som befinner sig i Sverige. Uppskattningsvis handlar det om några tiotusen, varav kanske upp till 5000 barn. Situationen för papperslösa har förbättrats något, i och med att de har viss rätt till sjukvård, skolgång och i Malmö även försörjningsstöd. I praktiken lever dock papperslösa i en väldigt svår situation. Ständig rädsla, hunger, fysiska och psykiska problem – så ser situationen ut för den som tvingats under jorden. En del påstår att det bara är att följa myndigheternas beslut och lämna Sverige. Med vetskap om hur svårt det är att leva som papperslös förstår nog vem som helst att ingen gör det frivilligt.
Regeringen och Miljöpartiet enades nyligen om att det ska bli lättare att få stanna i Sverige, trots avslag på asylansökan. Det är viktigt att komma ihåg att det rör sig om dom som har arbete eller andra godkända skäl. För flyktingar utan uppehållstillstånd är det fortsatt skarpa kontroller som gäller. Regeringen och tidigare Socialdemokraterna har drivit denna linje i åratal. Förbättrad vård och viss hänsyn maskerar en i högsta grad reglerad invandring. Flyktingar utan giltiga papper får betala priset.
Vad säger politikerna?
“- Min uppfattning är att när invandrare väl kommer in i utbildning, in i språket, in i det svenska samhället så är invandringen bra för svensk ekonomi och något som i grunden flertalet svenskar accepterar.
– Men när det sker till stor volym, då finns det en del som känner att nu blir det kanske lite för mycket. Den typen av frågor har naturligtvis människor rätt att ställa sig.”
– Fredrik Reinfeldt, M, i Sydsvenskan.
“- Vi ska ha en reglerad invandring. Människor som får ett nej ska förhoppningsvis lämna landet frivilligt och därför behöver vi jobba med det att människor ser det som en naturlig del att återvända.
– Därefter handlar det om avvisningar. Men det är ett misslyckande om det behöver gå till en utvisning och det är ett misslyckande att det ofta går så lång tid och att folk ofta hinner rota sig innan de avvisas.”
– Fredrik Lundh Sammeli, S, i Dagens Arena.
“– Det finns riksdagsbeslut om att ge papperslösa barn rätt till skolgång och vård. Nu är det viktigt att även kommunerna tar sitt ansvar och garanterar alla barn en skälig levnadsnivå”
– Åsa Jernberg, MP, i Etc.
Follow